Flera projekt kritiseras i medierna och av olika påtryckargrupper. Mest kritik riktas mot 310 meter höga London Bridge Tower, som ska byggas på södra stranden av Themsen. Enlish Heritage, som slår vakt om Englands historiska arv, menar att denna skyskrapa kommer förstöra flera av Londons mest kända vyer, som den över S:t Pauls katedral, och bidra till en omänsklig milöjö där den byggs.
När arkitekten Graham Morrisson skrev ett debattinlägg om fixeringen vid "ikoner", som dessa uppseendeväckande och skulpturala byggnader kallas i den anglosaxiska världen, kallade han ett avsnitt längs Themsen för Costa del Icon. Han beskrev området som "en samling andra klassens strukturer, alla högljutt krävande uppmärksamhet, utan någon relation till varandra".
Men Morrisson är ingen ikon-hatare. Han menar bara att ett sant arkitektoniskt landmärke ofta är provokativt och innehåller kulturella signaler som når betydligt längre än sitt syfte. Två goda exempel är enligt honom operahuset i Sydney och Centre Pompidou i Paris, vilka bägge mötte stort motstånd i början. Graham Morrison hyllar även Richard Rogers föreslagna skyskrapa i The City, som använder sig av arkitektens typiska kännetecken med hiss på husets utsida.
Även English Heritage förklarade i ett pressmeddelande att London är en stad som vuxit samtidigt som det bästa hos det förflutna har respekterats. "Vi är inte en fossilstad som Paris" men "vi ska inte heller vara ett New York, Tokyo eller Frankfurt", fastslogs det både bakåt- och framåtblickande.
En 180 meter hög och minst sagt originell byggnad som där emot har blivit mer eller mindre unisont uppskattad är "Lilla Gurkan" – "Gherkin" – som Norman Fosters kreation för försäkringsbolaget Swiss Re döpts till i folkmun. En enig jury hos Royal Institute of British Architects gav i oktober denna skapelse prestigefyllda The Stirling Prize.
Men den ser inte ut som en liten grönsak utan snarare som ett rymdskepp som landat och där utomjordingarna valt att stanna i The City. Detta intresse tolkar borgmästaren som att londonborna tycker om höga hus i allmänhet, eftersom köerna vid invigningen i september var fem timmar långa.
– Vi hade lång tid på oss att planera och ett kort formulerat uppdrag från Swiss Re. Byggnaden skulle vara ett landmärke och miljömässigt progressiv. Det var allt. Från stadsdelen The City fanns det också en vilja att byggnaden skulle vara annorlunda, säger Rob Harrison, projektarkitekt hos Foster and Partners för Swiss Re.
6 500 små glasrutor utgör fasaden, där många rutor kan öppnas under varma dagar för att ge naturlig luftkonditionering. Det som väckt uppseende i byggkretsar är sex diagonala atrium, som snirklar sig uppåt längs utsidan, och bidrar till en jämn fördelning av ljus på alla kontorsvåningar.
– Swiss Re har redan nu blivit ett landmärke. Det syns på flera sätt. Borgmästaren använder byggnaden i annonser. Detsamma gäller för Londons OS-kampanj inför 2012, säger Rob Harrison, som själv tycker att byggnaden ser ut som en skulptur.
En fråga som infinner sig är: Varför denna vilja att bygga skyhögt och riktigt annorlunda just nu?
Det anonyma svarsmejlet från borgmästaren meddelar kort att London på detta sätt vill förbli en dynamisk och vibrerande världsstad, med målet att kunna konkurrera om företagssatsningar med andra globala metropoler.
För det är borgmästare Ken Livingstone, kallad Red Ken, som är en stark förespråkare av detta byggande. När han tillträdde var näringslivet starkt kritiskt mot honom. Nu hyllas han till och med av The Economist, bland annat för viljan att bygga just högt. Borgmästaren kan inte besluta om nya skrapor, det gör stadsdelsnämnderna, men han kan säga nej till nya förslag.
London Bridge Tower, som blir Europas högsta hus, är följaktligen kontroversiell. Byggherren Sellar Property Group är ändå optimistisk, detta blir "ett landmärke i London för 2000-talet". Och Ken Livingstone har sagt att detta är "en byggnad och en arkitektur med världsklasskvalitet".
Italienaren Enzo Piano är arkitekten som, enligt byggherren, anges bakom London Bridge Tower. Men Helen Castle, redaktör för Architectural Design, berättar att ett helt annat designkontor är egentlig upphovsmakare. Piano ska ha knutits till projektet för att det skulle få bygglov. Skrapan är tänkt att likna en avlång kyrkospira i glas. På fasaden sitter vad som ser ut att vara vita glasskärvor som smälter och smalnar av.
Den monumentala postmodernistiska arkitekturen har för övrigt kritiserats flitigt de senaste åren, bland annat av BBC:s arkitekturprogram Dreamspaces.
Är det inte risk att vissa av de nya skyskraporna i London får ett snabbt bästföredatum?
Helen Castle:
– Jag är säker på att Lilla Gurkan klarar tidens prövning. Risken finns att godkännandet av nya kontorsbyggnader sköts enligt löpande band-principen om de kommersiella intressena och borgmästaren drar för mycket åt samma håll, säger hon.
– Avgörande blir beställarens ambitionsnivå.
Det är inte enkelt att ta bort en jätteskulptur från det offentliga rummet.
En byggnad kan vara högst på olika sätt:
• högsta punkt i den arkitektoniska strukturen
• högsta punkt på taket
• högsta använda våning
• högsta punkt på antenn
Taipei 101 toppar tre av klasserna men Sears Tower i Chicago når högst med sina antenner, 527 meter.