SVEN HAGSTRÖMER SKULLE SÄKERT kunna blivit diplomat. För detta talar hans vänliga sätt, omedelbara lyhördhet och känslan för att balansera ord.

Mot talar hans uppriktighet.

– Att säga vad jag tycker är att ge de företag jag är verksam i en varudeklaration. Men vissa inom näringslivet tycker inte om det, säger han och rycker lite på axlarna.

Investmentbolaget Öresund huserar högst upp i en fastighet nära Norrmalmstorg i Stockholm. Klockan är två och nästan ingen verkar vara inne, utöver en assistent som sitter vid entrédörren. Eller så är de som sitter i rummen runtomkring bara mycket tysta när de arbetar.

Efter den snabba fotograferingen, som Hagströmer gått igenom med lugn och lakonisk humor, sätter han sig ner i sammanträdesrummet med det avlånga bordet och de många stolarna, allt klätt i ljust läder. Han frågar om det inte vore trevligare att släcka ned takljuset under intervjun, det naturliga ljuset räcker nog.

Men det är om sin roll som fri röst i det svenska näringslivet och om vad han lärt sig av att vara ”Sveriges mesta styrelseproffs” intervjun handlar. Han ska också tala om den nya svenska koden för styrning av börsbolag.

Behövs koden överhuvudtaget?

– Ja, tyvärr, även om tyvärr kanske är förhastat att säga. Jag tror den behövs mest för de företag som anser sig behöva den minst. Jag tycker att de mindre företagen grovt har överskattat komplikationen med koden och grovt underskattat den kvalitetsmärkning koden blir för dem, säger han och lutar sig fram, en position han sedan behåller med några enstaka ryggrätningar.

Han fortsätter med att säga att stora företag är kända varumärken. Och de flyter ovanpå och är inte lika beroende av en sådan här kvalitetsstämpel. Så tänker han efter: Vilka av Sveriges större skandaler hade kunnat undvikas med bolagskoden?

– Jag hävdar bestämt att ingen hade kunnat undvikas. Den kan därför ge en falsk trygghet, svarar han.

Så trots att han är för koden ser han komplikationerna som följer på den.

Han betraktar den som ett kollektivt straff för de uppmärksammade händelser när styrelser inte varit medvetna om hur de faktiskt har belönat ledningen.

– ABB var ett sådant exempel. De i styrelsen som skrev under anställningsavtalen för ledningen verkade knappt ha varit medvetna om det. Och nu kollektivbestraffas vi övriga. Bolagsstämman får ta över ansvaret, ett ansvar som ganska självklart borde ha tillhört styrelsen, att besluta om VD:s ersättningsvillkor. Frågan är då vad som händer om ledningen byts ut och en ny VD med nya villkor tillsätts. Ska då en extra stämma tillkallas innan man beslutar om ny VD? Detta är en svår fråga, betonar han.

Ofta uppfattas Sven Hagströmer som frispråkig i olika företagsfrågor. I slutet av 2003 stödde han exempelvis regeringens förslag om en lagstiftning att låta bolagsstämman bestämma VD:s lön och bonus. På tvärs mot bland annat Svenskt Näringsliv. Då sade Hagströmer till Svenska Dagbladet:

– En sådan här konkret lagförändring skulle underlätta för bolagsstämman att få ersättningsfrågorna genomlysta. Det stödjer jag.

Nu säger han att han hoppas att de som säger att han är frispråkig har rätt. Att han inte ryggar för att gå ut i media och säga vad han tycker beror på att detta är en varudeklaration om var han står.

– Jag är styrelseproffs och jag vill varudeklarera våra aktier. Att tala om mitt credo är att visa vad jag tror på och vad jag vill göra. Dessutom införs ett element av förutsägbarhet. Men visst har jag fått kritik från folk i näringslivet för att jag uttalar mig för mycket i media.

Han jämför med att gå in i ett nytt bolag som man vill ändra på genom att tillsätta ny styrelse och ledning. Och att stöta på patrull därför att många vill ha ”kontinuitet” i företaget.

– Det är ett väldigt fint ord. Men att ha kontinuitet i ett företag som går dåligt… Min fru har sagt att långsamhet inte är samma sak som långsiktighet. När man går in och gör om vissa saker måste det ske skyndsamt. Detta så att personal och kunder inte ska leva i ett vakuum. Det gäller att snabbt få in sin agenda och de personer som står för den.

Det är då uttalanden i media spelar roll. Dels genom att ge spridning åt agendan, dels genom att via offentligheten testa agendans hållbarhet. För ”vi är inte ofelbara. I den offentliga debatten får vi höra om vi tänkt fel i någon detalj eller till och med är helt ute och cyklar”.

Vad utmärker då en skicklig styrelseordförande? Hagströmer beskriver denna som en lyhörd dirigent som får hela orkestern att utnyttja hela sitt register. Och styrelsen är en liten kammarorkester, inte en stor symfoniorkester.

Ett sidospår: Den eklektiska inredningen på kontoret står han själv bakom. En stor modernistiskt inspirerad matta från Carouschka Streiffert. På mötesbordet två små dubbeldäckade leksaksflygplan. Och han har själv valt den knallgula färgen på den ovala väggen som löper runt det centrala rummet, en knallgul färg som ser ut att ingå i samma palett som konstnären Yves Kleins patenterade intensivblålila färg.

Sedan berättar han om hur ett av Skandias bonusprogram såg dagens ljus. Om bakgrunden som var att styrelsen ställde sig på ledningens sida mot ägarna för att få igenom ersättningarna.

– En styrelse måste alltid kunna utmana ledningen. I Skandias fall agerade styrelsen tvärtom. Styrelsen var inte längre ägarnas förlängda arm. Om jag varit ägare i Skandia hade jag frågat styrelsen om det var ett hot eller löfte att gå om den inte fick igenom sitt bonusprogram.

Sven Hagströmer kommer in på hur Skandiaaffären blev just en affär. Här blir det tydligt att han anser att enskilda människor kan förändra stora saker, om de lyckas nå ut publikt.

Han berättar om Tomas Nicolin, dåvarande Tredje AP-fondens VD, och hans agerande på Skandias bolagsstämma våren 2002.

– Tomas Nicolin, plus Aktiespararna, ställde sig upp i motvind och vågade ifrågasätta vad som hände i Skandia. De var de enda som gjorde detta offentligt. Det var unikt. Inte alla applåderade. Men Tomas har både civilkurage och teorin i ordning.

Han jämför med när egna Custos avvecklades under 2004 och ledningen tjänade mycket generöst på detta.

– I Custos hade bestående värden skapats under tio år. Inte sådana som försvann samtidigt som de betalades ut.

När Hagströmer talar är orden alltid väl utvalda, som för att göra analysen så precis som möjligt. Och även när han pratar om sådant som gör honom indignerad går det knappast att höra det på rösten. Säkert även detta för att inte göra den kritiska udden slö.

Åter till bolagskoden som börjar gälla vid halvårsskiftet. Invändningen mot koden har bland annat varit att den rent juridiskt saknar tänder. Sven Hagströmer nickar, men tillägger snabbt att bara för att USA har stränga lagar och straff hindrade det inte Enron från att inträffa.

– Erik Åsbrink har sagt att detta är en kod av och för näringslivet. Det tycker jag är en sanning med modifikation, eftersom det var regeringen som initierade koden. Men näringslivet ska nog vara tacksamt för vänner som Åsbrink.

Själv tycker han att det är bra att marknaden får reglera sig själv. Sanktionsmöjligheterna finns visst där när bolagsstämman får så mycket större inflytande.

Den stora förändringen med koden är nämligen styrelsens förändrade roll.

– Det har skett därför att den inte alltid fungerat som kontrollorgan. Styrelsen ska ju vara bolagsstämmans och därmed ägarnas instrument.

Men han anser inte, som sagt, att det behövs några civilrättsliga sanktionsmöjligheter. Många klagar över sitt dåliga minne, få över sitt dåliga omdöme. Men det är ännu inte kriminellt att ha ett dåligt omdöme.

– Dessutom är det ju ny lagstiftning på gång om hur ledningen ska tillåtas avlönas. Det finns all anledning att tro att den går igenom.

En sak som togs bort från den slutgiltiga koden är maxåldern 70 år för styrelsemedlemmar. Han tycker det är synd, eftersom det hade varit lättare då för nomineringskommittéerna att meddela dem i denna ålder som inte platsar. På samma gång har han sagt att i USA kan man bli president vid denna ålder. Om han själv tänker fortsätta på tunga poster när han är i den åldern vet han inte.

– Det är som att få barn, det går inte att föreställa sig eller förbereda sig inför. Jag vet inte heller hur jag kommer att vara i hjärnan om nio år.

Vad tycker du om att styrelsen ska få möjlighet att kontrollera verksamheten i bolaget via ett revisionsutskott, som ska ha en dialog med bolagets revisorer?

– Jag har sett avarter med utskottsarbete, som när det blir A- och B-lag. När en stark ordförande använder utskott för att spela ut sin styrelse. Men jag har också sett hur revisionskommittén kan vara en akutstyrka som sätts in om styrelsen känner att saker och ting inte är som de borde vara. Genom sin fortlöpande dialog med revisorerna kan de  bidra till att det inte händer olyckor. Styrelsen visar därmed dessutom att dessa frågor är väldigt viktiga.

– Jag vill framhålla att på Tele2 är redovisningskommittén oerhört viktig. Om det varit någon tveksamhet har det inte dröjt länge innan vi fått veta vad som inte fungerat.

Mer allmänt önskar han att revision bara borde handla om lagenlighet och regeltillämpning visavi det inre och yttre regelverket.

– Revisorsdokumenten blir alltmer detaljerade och därmed allt längre. Men det borde räcka med en enda mening.

En artikel om Sven Hagströmer måste också handla om hans senaste ”projekt”, Politiken. Det får stå med stort P eftersom avsnittet ovan om att hans röst är mer eller mindre neutral bara verkar gälla företagandet. När han förklarar hur Junilistan, som han var med om att grunda, lyckades få 15 procent i EU-parlamentsvalet och framför allt lyckades bidra till nej:et till euron, ja, då vibrerar hans röst. Denna nya dimension förefaller ha gett honom en ny viktig utmaning och ett sammanhang han känner starkt för.

Det går inte att undvika tanken att Hagströmers frispråkighet och självständiga val måste ha kostat honom något. Som till exempel middagsbjudningar från andra näringslivstoppar.

– De inbjudningarna slutade komma för länge sedan. Det finns faktiskt inga fria luncher, än mindre gratismiddagar, säger han med ett litet leende, som ser ut att signalera att det inte gör något.

– Det är väl ett lågt pris att betala för sina åsikter.

Sedan berättar han pedagogiskt om skälen till att han inte tror på en euro för Sveriges del.

Fakta

Namn: Sven Hagströmer

Ålder: 61

Bor: Stockholm

Familj: Fru (Catarina), fem människobarn och tre företagsbarn

Företagsbarnen: H&Q Fonder (ledamot), Hagströmer & Qviberg Fondkommission (Mats Qviberg ansvarig, ordförande), Avanza (Hagströmer ansvarig, ordförande)

Styrelseposter: Investment AB Öresund (ordförande och stor ägare), Tele2 (ordförande), Bilia (ledamot), Skanditek (ledamot)

Vad annars: ”Jag vet inte vad jag velat bli annars. Däremot skulle jag gärna vilja leva om mitt liv helt och hållet. Om jag skulle dö i dag dör jag lycklig.”

Gör mig lycklig: ”Umgås med hela familjen och göra vad som helst, bara vi gör något ihop.”

Intresse: ”Vetenskapshistoria och idéhistoria. Tiden från renässansen till upplysningen. Perioden rymmer bland annat den vetenskapliga revolutionen inom till exempel astronomi och medicin, efter 1000 år av mörker.”