Dagens Nyheter Kultur
Webben är den nya teven när det gäller musikvideor. Men hur har innehållet och formen förändrats? Timothy Hebb har lagt några aktuella videor på analyssoffan.
Musikvideor slötittarman ofta på, i soffan – trots att bilderna kan berätta historier som öppnar dörrar till nya, intressanta världar. Och svenska musikvideor skiljer sig oftast inte från svensk videokonst i dag, den vi hittar på gallerier och museer, men med skillnaden då att musikvideorna är betydligt roligare och mer genomarbetade.
Ändå är det svårt att se dem, ZTV visar mest samma fåtal videor verkar det som, och på MTV är tablån vid primetime nästan bara fylld av ”Jackass”, ”Pimp My Ride” och varje realityshow du kan tänka dig för ungdomar.
– Det är dessa program unga vill se i dag och de kollar på webben när de vill titta på musikvideor, då kan de själva bestämma vad de vill se. De kopplar ihop datorn med teven och får en bra bild. Vi på MTV har en tablå som motsvarar vad våra tittare vill se, säger Mattias Behrer, ansvarig för marknad och kommunikation på MTV.
Den här förändringen har lett till att MTV börjat lägga ut material, som intervjuer och videor, att plocka ifrån på sin hemsida.
– Webben gör det möjligt att sätta ihop sitt eget personliga och smala utbud, säger Behrer.
Kanske är det därför de svenska musikvideorna har kunnat blomma ut på så många olika sätt, ofta med en sak gemensamt, de vill förändra världen till det bättre. 1968-generationen borde se sig själva som unga i dem, om den också levt i en digitaliserad tv-värld.
– Svenska musikvideon håller på att bli mer politisk, men samtidigt är budgetarna ofta ganska små. Regissörerna är vanligen konst- och filmstuderande. Det gör det möjligt att experimentera med formen och försöka hitta egna personliga uttryck, säger Steven Dixon, professor i konstteori vid konsthögskolan i Bergen, Norge, men även aktiv video- och performancekonstnär.
Orättvisor i samhället, relationen mellan män och kvinnor, klimatförändringen och identitetssökande är bara några teman som är populära, teman som är lika populära på samtidsutställningar på svenska konstcenter i dag. Med viss skillnad: Dixon tycker att det finns en befriande humor i musikvideor. De tar inte sig själva på tråkigt och dödligt allvar, utan han jämför med ”The daily shows” Jon Stewart som med smart kritik av makten får tittarna att sätta skrattet i halsen.
– Slagsmålsklubben är en grupp som använder humorn som vapen men det medför också risker. Flera fans tyckte att de var så roliga, då gick medlemmarna ut och sa att det var de inte alls, utan de är starkt övertygade om sina åsikter. För den här generationen är popkultur lika viktig som ett verk på Moderna museet.
Skillnaden mellan hög och låg kultur existerar inte alls längre i denna generation, och musikvideon är ett av få sätt att kommunicera med likasinnade och få ut budskap som man brinner för. Den nya, svenska serievågen är också snarlik. Och Steven Dixon är medveten om detta, han tycker att en intressant musikvideo kräver samma känslighet och ansträngning när den tolkas som ett verk av en framstående skulptör.
Så när det inte finns många tv-kanaler för originellt och kreativt musikvideoskapande blir forum som Youtube allt viktigare. Billigare produktioner och möjlighet att experimentera ännu mer borde bli följden.
Kents ”Ingenting” har setts nästan sexhundratusen gånger i en av sina upplagda versioner. Att se den på en TV-skärm behövs inte när bilden på datorn blir allt bättre, och nätet erbjuder så mycket mer att välja på. Genom att närmast strunta i den originella musikvideon har ZTV och MTV öppnat för denna utveckling.
Dessutom har flera länders regeringar varnat musikindustrin för vad som kommer att hända om den inte börjar använda nätet bättre för att sälja musik, fortsätter Dixon. Det kan leda till att fler musiker får möjlighet att berätta intressanta historier i på nätet.
Men Steven Dixon tycker mest om videor som gör det möjligt att låta den enskilde betraktaren tolka innehållet. Det är därför han gillar ”Winter rose” med Firefox AK och TGR LOU.
– Marie-Louise Ekman gör på samma sätt. De är kloka och tolkar inte åt oss, det gör det möjligt att lättare få en personlig relation till verket.
– Min favoritvideo just nu är franska Justices ”Stress” med det franska ungdomsgänget som slår ned nästan alla de möter. Den är inte enkel att tolka. Som jag ser det visar den att de ungas våldsamma framfart leder till deras bestraffning. De kan inte undgå straff.
Tre svenska musikvideor analyseras av Steven Dixon, professor i konstteori vid Kosthögskolan i Bergen, Norge:
1. Firefox AK och TGR LOU: "Winter Rose". Regi: Robin at Robinovich
Steven Dixons analys: "Videon handlar om omöjligheten för människor att verkligen förstå varandra. Andrea och Rasmus Kellerman börjar göra liknande rörelser, men hon faller av misstag och gör då en snöängel. Något vackert ur ett misstag. Det får mig att tänka på vad filosofen Gottfried Leibniz skrev för några hundra år sedan om harmoni som något på förhand bestämt. Det blir harmoni, vi behöver inte söka den.
I sången sjunger Andrea och Rasmus ”du har aldrig sett oss ihop såsom jag, jag ser det genom dina ögon”. Som jag förstår det inser hon att hon inte förstår sig själv, så hur kan hon då begära av honom att förstå henne. Då slår de hål på isen och omsluts av vatten och de kan nu börja acceptera varandra på den andras villkor. Jag tror vattnet står för detta. De möts aldrig på riktigt i videon men de är ändå tillfreds eftersom de inser att de inte kan se världen med gemensamma ögon. De förstår att det inte blir bättre än så här."
2. Kent, "Ingenting". Regi: Adam Berg/Mattias Montero
Steven Dixons analys: "I början ser vi en eld och TV-apparater som exploderar. Videon visar oron för den globala överhettningen – djur och människor konsumeras av elden i slutet. Jag ser det som kritik mot media och en nyliberalism som har löpt amok, där klimatet offras för girigheten. Här betonas också djurens skönhet vilket gör att vi känner att andra stora värden går under om ingenting görs för att hejda klimatförsämringen.
Om ingenting görs finns ingenting kvar till slut – men regnet står för hopp. Det är ett politiskt och konstnärligt manifest om vad som måste göras. I slutet brinner bandmedlemmarna också upp tillsammans med djuren. Men Kent kritiserar sig själva, pianot exploderar på samma sätt som TV-apparaterna gjorde i början."
3. Slagsmålsklubben: "Malmö Beach Night Party". Regi: Andreas Nilsson
Steven Dixons analys: "Denna tecknade, svartvita video kritiserar vår tids jagfixering, här i form av gymkulturen och konsumtionssamhället. De som gymmar ser fula ut och verkar inte lyckliga när de militäriskt jagar perfektion. I slutet av videon transporteras varor lång väg, det ser jag som miljökritik.
Den är tecknad på ett enkelt sätt, ungefär som att vem som helst gjort den. Deras Bitpop, som är musik delvis gjord med tidiga datorer, till exempel Commodore 64, visar att man kan göra musik själv på egna villkor, även om de nu är signats på EMI och håller på att slå i England. Jag tycker detta är konst, de visar vad de tror på och kritiserar orättvisor utifrån. Detta är ett konstnärligt manifest. Det här går ihop med Slagsmålsklubbens hållning att ställa sig utanför systemet."