Insidan Dagerns Nyheter

”Jag vill inte leva upp till något machoideal”


Unga kvinnor har blivit mer som unga män var förut, och män har blivit mer som unga kvinnor var då. Det är ombytta roller, säger musikern Zacharias Blad, 23, som av vissa anses vara en ny Håkan Hellström.

Den unge mannen är runt 20, det halvlånga, mörka och minutiöst välfriserade håret är kammat bakåt, men ändå luftigt. Han sitter länge på rätt kafé och pratar med den unga kvinnan i samma ålder.

Bägge är modernt stilmedvetna, kanske bär de några plagg från de många, nya, små, svenska och populär-avantgardistiska modemärkena, där skapandet verkar vara mer än ett tvång för grundarna.

De pratar som unga kvinnor brukat prata med varandra, personligt och intimt. De lyssnar noggrant på varandra och utbyter stöd och bekräftelse.

Något har hänt med många unga män. De genomför en revolution som få lagt märke till, men själva vet de att de är annorlunda än tidigare generationer. Fast mansidealen har förstås varierat genom tiderna. På 1700-talet ansågs en ung adelsman som spontant brast ut i gråt inför musik och måleri ha en synnerligen raffinerad själ – på 1800-talet var idealet rationalitet och då fick bara kvinnor gråta.

– Jag vill vara som jag är, och inte behöva leva upp till något machoideal, säger Zacharias Blad, 23. Nyligen hade han stor framgång med låten ”Jag är gay”, om att få vara stereotypiskt ”gay” även som hetero.

Han är tydlig med att många unga män tycker om att prata om och visa sina känslor i dag.

Låten ”Jag är gay” skulle kunna vara den nya, unga, känslosamma mannens kampsång, den om att slippa känna sig tvungen att vara ”man”: ”Ni kan få hålla käft, det där får stå för er, lägg ner.”

Före jul kom Zacharias med singeln ”Stockholm”– även denna gång handlar det om att få vara den man vill. Där tar han sig an svårigheten att vara sig själv i staden där det känns som om man måste vara som alla andra, annars får man inte vara med.

Zacharias Blad säger att han försöker sluta bry sig om hur han klär sig och sätter på sig det som finns i närheten: han har på sig en enkel, ljusbrun kavaj och ett par jeans. Han försöker bli mindre självupptagen.

Han tycker om den nya friheten, trots att den gör honom förvirrad ibland.

– Unga kvinnor har blivit mer som unga män var förut och vi har blivit mer som unga kvinnor var då. Det är ombytta roller. Tjejer lever ofta upp till en bild där de måste ta för sig.

Han säger att han och andra likasinnade män inte alltid har det självförtroende som krävs för att möta dessa nya, tuffa tjejer.
Gamla vanor är sega. Det finns ytterligare en sak som Zacharias Blad lagt märke till.

Tjejerna han känner och som är i hans egen ålder dras till äldre killar, som är runt 30 år.

– De söker efter mer mogna och äldre män.

Lucas Gottzén, docent och maskulinitetsforskare vid Linköpings universitet, håller delvis med om att en grupp unga män och kvinnor i dessa storstadsmiljöer har blivit mer lika.

– Trenden med hår i ansiktet på yngre män kan tolkas som ett uttryck för att visa att man särskiljer sig från kvinnor. Som att ”jag är man trots att allt jag gör kan uppfattas som feminint”.

Lucas Gottzén, som bland annat studerar hur män är som föräldrar, pekar på 1970-talets velourman som också hade skägg. Men förändringen nu beror nog mycket på att kvinnans ställning är starkare i dag och det måste unga män anpassa sig efter. Så känslosamhet är numera ett kapital för män som vill lyckas på arbetsmarknaden och i relationer, menar han.

Han berättar om en kollega som forskar om hur unga män beter sig mot varandra inom idrotten i USA och Storbritannien. Tidigare handlade det ofta om att markera en gräns till det som inte ansågs vara ”riktigt manligt”, ofta genom bögskämt.

I dag är det inte så, dessa unga män kan visa känslor och krama varandra, till och med kyssas.

Fast Lucas Gottzén pekar på att det har funnits, och finns, områden dit den fullständiga känslosamheten inte släpps in. Raggarkulturen är stark på landsbygden och supporterkulturen lockar unga män som vill bete sig urmanligt, samtidigt som de ofta står varandra mycket nära.

– Homosexuellas starkare rättigheter har förskjutit gränserna för vad som är ett godkänt beteende även för heterosexuella män. En hård och tyst man som inte kan uttrycka känslor fungerar inte på samma självklara sätt i dag på arbetsmarknaden eller med moderna kvinnor, fortsätter Lucas Gottzén.

Kvinnor vill ha empatiska och reflekterande män som de kan prata med, även om många också vill att han ska vara en ”riktig man” när det gäller.

Dessutom riskerar en man som inte kan visa omsorg om sina barn att ses som misslyckad.

Den amerikanska prestigetidskriften The Atlantic slår grundligt fast i artikeln ”The End of Men” att det postindustriella samhället passar bättre för kvinnor. Trögföränderlighet och brister i empatin är egenskaper som mer kopplas till män och de gör det svårt att överleva i dagens serviceekonomi.

Artikeln lyfter bland annat fram Columbiauniversitet som utbildar toppekonomer och har en kurs i känslomässigt ledarskap. Och att fler kvinnor än män i USA studerar på universitet och är chefer – liksom att par i västvärlden allt oftare vill ha en flicka än en pojke.
Men de unga, empatiska männen har det svårt på ett annat sätt också. Att vara först betyder att det saknas inkörda spår för hur man ska bete sig.

– Dessa mer känslosamma män skriver sin egen berättelse och då är det viktigt att prata med andra som gör samma sak, menar Lucas Gottzén.

Den numera ökända hipstersubkulturen kan delvis betraktas som en klubb för att skriva nya manliga och kvinnliga berättelser. Här samlas de som vill bryta mot allt som är mainstream, fast de ser så lika ut.

I hipsteruniversum får de unga männen vara känsliga och de unga kvinnorna ta för sig. Den tatuerade, skäggige, manlige sångaren-låtskrivaren i Bon Iver är hjärtskärande utlämnande, och i bandet Friends sjunger Samantha Urbani ”I’m his girl”, om sin rätt att inte ägas och ha ett öppet förhållande.

Samtidigt händer annat, under ytan.

– Det handlar enbart om vem av tjejerna och killarna som tar mest plats, för vi konkurrerar stenhårt med varandra, säger Lisa Hallman, 24, som vill bli skodesigner.

Är detta början på en permanent och växande förändring, är Zacharias Blad och de andra killarna pionjärer?

Thomas Johansson, professor i pedagogik vid Göteborgs universitet, som studerar hur unga män bygger sin könsidentitet, är osäker.

– Det är för tidigt att säga om en mer känslosam man har fötts. Det kan uppstå en motreaktion också, säger Thomas Johansson, som inte ser det som osannolikt att dessa unga män använder sin nya känslighet helt medvetet som strategi för att få större framgång inom den grupp där de vill avancera.